Efter en väntan som på riktigt kändes som en evighet sitter vi nu på ett försenat tåg mot Stockholm. Två små sjövilda ettåringar vet minsann hur man ska göra för att riktigt stressa upp föräldrarna som samtidigt försöker hålla ordning på ett berg packning the size of Kebnekaise. Det är bara att skrika som vettvillingar så fort man inte får traska iväg på egna ben och slicka på papperskorgar, handtag till offentliga toaletter och Centralstationens långt från nystädade golv. Betydligt lugnare var det tidigare på dagen när jag Per och Bonnie åt lunch på mysiga Soho. Vi satt i en fluffig soffa och plötsligt (well, efter en mindre brottningsmatch om jag ska vara ärlig) somnade Bonnie i min famn och vi kunde sitta där och bara såsa. Man borde göra det där oftare; fika. Min spaning säger att göteborgare (och säkert övriga svenskar med) är mycket bättre på att hänga på café. Sitta där och prata förtroligt med någon väninna. Stockholmare verkar lägga av med denna mycket trevliga aktivitet så fort man fyllt 23 (nyblivna mammor brukar dock få återfalla under första babymånaderna). Jag tror att jag ska ta tillbaka detta mycket trevliga helgnöje. Do as the Göteborgare. För övrigt blev det som vanligt i denna stad en del shopping. Bland annat ett par skor (finns det inte otroligt mycket bra skoaffärer i Götet?) som jag spanat på ett tag och som jag tycker verkligen förtjänar mina fötter. Eller vad säger ni? Köpta på underbara Yoko Yap. De kommer från Gardenia. Och ja. De är inte så lite inspirerade av Hopes numera klassiska sko. Fast billigare. Det blev en del annan shopping också. Men det får jag återkomma om imorgon.
