Baxade mig själv ur sängen i morse för att åka taxi till Äntligen morgon-studion och prata om min bok. Det är ju idiotiskt att kinka över något självpåtaget, så jag ska försöka hålla mig från att gnälla. Men. Herregud vad ont det gör! Jag är helt fascinerad. Att en kropp kunde göra sig påmind i varenda kvadratcentimeter av sin yta, det visste jag inte. Att ta på sig något annat än sneakers i morse var liksom inte att tänka på. Fötterna har som små kuddar av blåsor under sig. Någon frågade i kommentarsfältet varför jag gjorde det. Sprang Göteborgsvarvet alltså. Otränad dessutom. Idiotiskt. Well. Jag önskar jag hade ett vettigt svar på det. Men det har jag inte. Jag var optimistisk när min pappa föreslog att vi skulle springa ihop, och envis när det väl var dags."Har du pallat att föda två barn borde du väl fixa att springa den här lilla plutt-biten" var tanken som gick på repeat i hjärnan. Nu ska jag på något sätt försöka övertala Rio att det är en bra idé att ligga raklång i sängen och kramas hela dagen och helst inte röra sig alls.
