Så här undrade någon: Det är mycket prat om att se till att man som par får "vi-tid" när man fått barn. Vi har fått vårt första barn som nu är 4 månader och på ett sätt vill jag låta mina föräldrar passa henne så vi kan gå ut och kanske äta på restaurang, bara vi. Men så kommer den här gnagande inte ska väl vi-känslan. Som att man får dåligt samvete som om man "dumpade" ungen på dem även om det bara gäller några timmar, mina föräldrar hade älskat det och vi hade fått en mysig kväll. Hur tänker du kring detta? Hoppas det är ok att jag frågar. Kram på dig Oj.Jag tycker nog att man ska göra exakt precis som man vill med det där. Vi har alltid tyckt att det kännts skönt att lämna bort våra barn lite då och då - haft barnvakt bara över någon kväll och ibland varit borta över natten. För att vi älskar familjen och ungarna - och spenderar väldigt väldigt mycket tid med dem - så känns det - i alla fall för oss - rimligt, med en stund då och då där vi gör saker för oss. Pratar om saker som rör oss. Blir lite småsalongs och fnissiga. Ser en film. Går och får thaimassage tillsammans. Sånt där hittar vi på. En sak jag verkligen lärt mig i USA - är att inta ha dåligt samvete när det gäller barnen. Det är inte fel att se sina egna behov ibland. Man är inte en bättre förälder för att man aldrig viker en tum från deras sida, man kan vara närvarande och bra på alla sätt ändå. Jag gör och kommer göra så sjukt många fel som förälder ändå - det gör vi alla, men jag känner mig i allafall övertygad om att misstagen blir färre eller kanske i alla fall mildare om man mår bra och inte glömmer av sig själv i den här underbara cirkusen som familjelivet är. Och vad de där egna behoven kan vara är förstås individuellt, men jag tror att det är viktigt att försöka definiera skillnaden mellan vad de nu är och vad de förväntas vara. Aja. Alla gör som de vill. Men glöm inte dig själv. Och glöm inte er.
