Jag brukar fatta beslut väldigt snabbt. Jag känner liksom efter i magen hur jag vill ha det och så blir det så helt enkelt (och nu sitter min man och halva min bekantskapskrets och garvar på sig över min bristande självinsikt. Men ja, att välja mellan latte eller cappucino, eller vilken pizza jag vill ha kan ta en halvtimma, men stora beslut brukar hända rätt fort). Därför är jag lite förvånad över vilken fruktansvärd beslutsångest det här med ett eventuellt bilinköp blivit. Vi vill ha en miljöbil. Men om den ska vara stor, liten, snabb, smidig och alla andra parametrar man nu kan tänkas behöva ta ställning till har gjort mig helt fruktansvärd rådvill. En annan viktig faktor. Jag kommer från en mycket bilintresserad familj. Eller ja. Min pappa och den sidan av släkten är raggare yankeeinspirerade. Nu för tiden är väl pappa i och för sig mest en rätt vanlig men väldigt bilintresserad morfar. Jeansvästen är lagd åt sidan om man säger så. Hur som helst har denna uppväxt med stort fokus på bilar gjort att jag blivit en smula... bilsnobbig. Om jag ska lägga en massa pengar på en bil, så måste den vara snygg. Det är kanske fåfängt, men jag skyller som sagt på att det är något som vävts in i min personlighet sedan innan jag kunde äta själv. Å andra sidan vill jag inte lägga för mycket pengar på en bil. Och så ska den ju som sagt vara miljövänlig. Många krav helt enkelt. Men nu, nu har jag kanske hittat lösningen: Jag har hört från många som har en Nissan Qashqai hur sjukt nöjda de är, och nu har jag fått genom en kampanj som heter Nissan Right choice week fått låna en en vecka, och om den efter den här testkörningen är lika bra som mina förväntningar är höga, ja då jäklar smäller jag kanske till. Eller? Oh. Beslutsångesten kring detta bilköp alltså! Hjälp mig! Är det Qashqai en bra bil eller?
