Efter en höst med extremt tidiga radiomorgnar, ganska mycket jobb utöver det och dessutom en liten liten som inte börjat dagis kändes julens slappa zombiehjärna-tillvaro mycket välbehövlig. Alla dessa konstiga tider och myckna jobbande har förutom extremtröttma tyvärr också fört med sig ett socialt liv på nollnivå. Kanske under noll till och med. Jag har typ inte sett några andra än Per och Bonnie på flera månader känns det som. Nu när jag sakta börjat kravla mig ur den här trötthetsdvalan är jag så otroligt sugen på att träffa mina kompisar igen. Hitta på saker. Prata om saker. Och inspirerad av Karin som alltid ser möjligheterna i att ta med sig sin lilla Alice tänker jag göra samma sak. Jag har nog nämligen blivit lite lat av mig. Förutsätter liksom att det blir krångligt. Tänker att det inte går. Att Bonnie inte kommer kunna somna i vagnen eller vad det nu kan vara. Men så är det ju oftast inte. Oftast går det ju hur bra som helst att göra det mesta i Bonnies umgänge. Idag tog mitt sug efter kompisarna och umgänge till Ebba, Julie och lilla Josephine och deras nyköpta hus i Gustavsberg. Och det slutar inte där. Ikväll ska jag med Lovisa på bio. I'm back!
