...ett stort steg för Cecilia. Lite så skulle man kanske kunna beskriva dagens lilla seger. Efter att i säkert 15 år ha haft lugg har jag nu äntligen härdat ut så länge med utsparandet att den blivit så lång att den går att fästa bakom öronen. Det här är inte mitt första utsparningsförsök. Oh nej. Men jag har alltid tidigare fått panik halvvägs och tvingat min frisör att klippa kort. Men inte den här gången. Strax ska jag pysa hem och packa väskorna innan det är dags att hoppa på tåget och åka till bröllopsfirande i Mariestad. Angående brudtärneklänningar så är trots inköpet av den lila varianten härom dagen sista ordet ännu inte sagt. Ikväll ska vi tillsammans prova tre olika modeller och sen gemensamt bestämma vilken som funkar bäst. Återkommer.
