Barnen är hos sin mormor, Per är i Los Angeles och jag, jag är alldeles ensam i Stockholm. Vad man kan göra då? Jo, man kan ligga och dra sig och vara alldeles i fred utan någon som klättrar på en på morgnarna. Man kan klämma ett avsnitt Orange is the new black medan man äter frukost. Man kan ta en promenad och lägga sig på en brygga i solen och lyssna på Dregens fantastiskt gripande sommarprat. Och så kan det vara så att på to do-listan finns även monstret på bilden ovan. Alla våra prylar som är inbaxade i ett lager medan vi är borta. Proppfullt är det. Och nu var det meningen att jag skulle sortera ut grejer som skulle a) slängas b) skickas till Los Angeles eller hamna i alternativ c)-högen flyttas till ett mindre lager. Men var fan börjar man? Bland fotoalbum, kartonger med små gulliga babykläder och krukor man älskar men kanske ändå inte vågar frakta över Atlanten - tänk om de går sönder? Och hur mycket prylar har man egentligen? Jag tycker ändå vi är hyfsat duktiga på att hålla det rätt tight, men nu när man gluttar igenom kartong efter kartong med saker man varken saknat eller mints under det dryga år de legat här känns det ändå märkligt hur mycket man tror att man bryr sig om prylar man egentligen skiter i. När jag till slut gav upp var färdig hade jag bara en halvfull bagagelucka med grejer som jag kände att jag verkligen, verkligen, verkligen inte vill vara utan. Resten? De får väl ligga där och vara bortglömda ett tag till, stackarna. Tyckte ändå efter allt kartonglyftande och runtskyfflande av prylar att jag borde unna mig något härlig och kom på den geniala idén att använda ett julklappsmassagepresentkort - åkte förbi stället och tänka sig, de hade en ledig tid till mig precis just då. Och sedan, när jag ändå var i farten så gick jag och fixade fossingarna med tjusig sommarpedikyr också. Beslöt dessutom alldeles nyss nu när jag är tillbaka hemma att det får bli knäckemackor till middag idag. Sånt man gör när man bara har sig själv att ta hand om några dagar.
