Vad är det med bebisar och tvättrådslappar? Vi sitter i bilen på väg mot påskfirande med familj och kompisar i Mariestad, ingen av tjejerna är särskilt förtjust i att åka bil, så det är en chansning varje gång. Det brukar sluta med att jag och Per hysteriskt sjungit om den där krokodilen i bilen, den med en för lång svans, minst nittiotre gånger för att hålla liv i de sista gnistorna gott humör innan vi nått vårt mål. Den här gången tröttnade Rio redan i Strängnäs, inga pauser hjälper, gnällröstläge-knappen är intryckt. Eller var rättare sagt. För plötsligt fick hon syn på den orange lappen på benet på hennes lilla dress. Visserligen inget tvättråd den här gången, det var själva märkets lapp. Hennes ögon blev klotrunda och typ fem gånger så stora, överläppen ställde sig som en liten strut rakt ut och hon pep av lycka. Och nu har hon suttit snällt och petat på den där lappen en halvtimma. Spelar ingen roll vilka leksaker jag ger henne, får hon en handduk med ett läckert tvättråd på konkurrerar det ut all annan form av underhållning direkt.
