Bonnies kusin Oskar och hans mamma Karin har lämnat Skåne för ett besök i Stockholm, vi har åt en smaskig men inte så lugn lunch i solen. Kidsen höll igång och jag och Karin fick prata på det där uppstyckade viset som ni säkert känner igen. 113 påbörjade meningar och inga egentliga avslut. Lagom tills att maten var uppäten och desserten lika så (den var säkert jättegod, tyvärr fick jag bara smaka en halv tugga, resten satte någon annan i sig. Nej, inte Karin. Bonnie) tyckte kottarna att nu kunde de kanske tänka sig att somna, och så gjorde de det. Strax ska jag fila och måla naglarna, leta fram något fint i garderoben och åka mot stan. Jag har nämligen en date. Med min man. Vi ska se Romeo och Julia på operan och sen ge oss ut i natten. Jag känner mig helt pirrig, som om det var vår första date. Vilken fin känsla det är. När man liksom vill vara sitt finaste och bästa för någon man tycker mycket om. Hoppas den aldrig försvinner.
