Efter ett tips från en läsare har jag blivit helt fast i Armanis läppstift. Jag började med nummer 401, en knallröd variant som sitter som berget, timme ut och timme in, utan att vare sig kladda eller bli torr. Sedan köpte jag ett ceriserosa i samma serie. Och idag ett neutralt beigerosa! Hurra! Äntligen är mina läppar något annat än deppigt hudfärgade! Annars är jag en sådan där som gnager av läppglans och läppstift på nolltid, men med Armanis, icke. Helt fantastiskt! Tack snälla du som tipsade! Det blev en present också till Per (den där killen är bortskämd ska ni veta. Alldeles nyss fick han en Bahamas-kryssning av mig i 40-årspresent, fast han är rätt bra på att skämma bort mig också, även om han från en jobbresa för någon vecka sedan kom hem med tre (!) storlekar för små tofflor) och idag såg jag en grej (han har inte öppnat den än, och jag vill ju inte avslöja vad det är om han skulle råka läsa) - ett plagg -som jag tror att han kommer gilla. Och framför allt. Jag gillar. Mycket. Det är ju lite så man får jobba. Om man inte är helt nöjd med hur ens man klär sig alla gånger, och tycker att han kanske är lite extra fin i vissa färger eller modeller, då får man helt enkelt se till att ge honom presenter som knuffar ekipaget, så att säga, i fördelaktig riktning. Gör ni också så? Oerhört listigt tycker jag. Slutligen. Estelle. Det var väl ett toppennamn? Modernt och coolt men samtidigt elegant och anrikt. Två Blankens-tummar upp för det valet!
