Jag berättade ju nyss om den där lilla apparaten jag fick av Per med ljud framtagna för att man ska sova bättre. Och här kommer en totalt oefterfrågad uppföljning: Jag känner numer panik av tanken på att inte få ha min älskade, älskade, älskade lilla maskin med sina väna regnljud (den har andra typer av ljus också) vid min sida på natten. Efter snart en månad av minst åtta timmars ihållande sömn per natt vill man för allt i världen aldrig igen hamna i känslan jag hade innan - efter fem år av riktigt kass sömn. När jag vaknat i vargtimmen i stort sett varje natt och helt utan mening legat och glott i taket med följden att man ingår en mild form av katatoniskt tillstånd varje dag mellan typ kl 15 och 19. Och nu! Jag är pigg! Inte apatisk. Vaken! Kul (nåja, någorlunda i alla fall)! Glad! Utsövd. Det är förstås det som är nyckeln till det hela. Sömnen. Och sömnen hänger i mitt fall på den här manicken som hypnotiserar mig på ett så väldigt behagligt vis. Har jag sagt nu hur mycket jag älskar den? Alltså ÄLSKAR - för vad den bidragit med i mitt liv. Brookstone heter märket, läs mer om apparaten här.
