Jag är verkligen inte den som eldar upp mig över saker i onödan (nu för tiden bör kanske tilläggas, ifall något gammalt ex skulle råka läsa det här och ehrm... ha en annan bild av mig så att säga), jag tycker nog att det mesta rinner av mig hyfsat bra. Men. På ett område är jag precis tvärtom. När det kommer till kundservice-relaterade frågor, kan jag gå i taket som en raket. Jag blir till exempel oerhört provocerad av ställen som inte tar kort, eftersom jag inbillar mig att de enda anledningarna att man inte har det i dagsläget måste vara för att man 1. är dumsnål eller 2. fifflar med svarta pengar. Och särskilt ilsken blir jag när man får veta att kort ej accepteras först efter man beställt. Så att man måste gå i väg en lov (och i värsta fall ta på två trilskande ungar vinterkläder bara därför) till någon bankomat. Då svär jag och lovar mig själv att aldrig gå tillbaka. Just nu för jag också ett småskaligt krig mot en silveraffär i Farsta centrum, och säg mig nu om jag är helt sjuk i huvudet som blir vansinnig över detta, eller om ni kan förstå min ilska. Så här: I söndags fick jag en ring av Per som han köpt i nämnda butik. Den var fin, men för stor, så jag gick redan samma dag till butiken för att byta den mot en mindre. Fanns ingen sådan, och då bad jag om att få pengarna tillbaka eftersom jag inte direkt föll för något annat i affären och tänkte föreslå för Per att vi skulle köpa en lampa till vårt sovrum som vi spanat på för pengarna i stället. Då fick jag veta av den trevliga kassörskan att man inte accepterade öppet köp, men att det gick bra att få ett tillgodokvitto. Att inte acceptera öppet köp är en annan sådan där sak jag kan reta ihjäl mig på. Hur mycket vill man gå tillbaka och handla i en affär där man liksom blivit tvingad att handla? Inte alls, känner jag. Om man däremot får lösa in en vara mot pengar, blir upplevelsen positiv och man återvänder mer än gärna. Stämmer inte det? Så funkar det för mig i alla fall. Hur som helst, fortsatte kassörskan, var denna inget öppet köp-policy något alla kunder informeras om inför köpet. Jag kollade med Per, men nej, han hade inte fått veta ett smack om detta förstås. Jag förde fram denna information och fick svaret att "det står ju på kvittot!". Lite sent då, menade jag. Har man ett kvitto har man ju liksom ändå redan köpt och betalt. Självklart är det kundens ansvar att själv kolla hur reglerna ser ut kring öppet köp innan man slår till, men man kan ju också tycka att det hade varit bussigt av säljaren att på något vis - en liten skylt vid kassan kanske? - upplysa om det också. Jag tjatade på om att jag nog tyckte att man ju kan vara flexibel med de där reglerna - särskilt om informationen som butiken har som policy att dela med sig av till kunden, inte framgick den här gången. Och till slut bestämde en av ägarna och en anställd till att okej då - om Per kom förbi dagen efter med ringen och kvittot så skulle han få pengarna tillbaka. Tack tack tack snälla, sa jag och gick. Dagen efter åker Per dit efter jobbet för att så att säga genomföra dealen. Då plötsligt har de ändrat sig! Per får inga pengar, men ett tillgodokvitto, jag blir fly förbaskad och ringer butiken och får prata med någon ägargubbe som menar att Per kan kontakta konsumentverket, och sen slänger gubbskrället på luren! Gah! Jag blir så irriterad att jag inte vet vad jag ska ta vägen! Och ja, jag vet att det här inte är hela världen och att det finns värre saker att sura över, men som sagt: av någon anledning klarar jag inte av försäljningsställen som skiter i kunden har alltid-rätt principen. För att det är så korkat att inte tänka så. Det där är egentligen en alldeles perfekt liten presentbutik i Farsta. Och hade de inte ändrat sig utan hållit fast vid löftet från i söndags hade jag glatt och i tacksamhet återvänt och handlat juklappar, studentpresenter, födelsedagspresenter och gud vet vad. Men nu, när jag tvingas till det här sabla kvittot, har jag liksom helt tappat lusten och har svårt att se att jag någonsin skulle handla något där igen. Ja ja. Det har blivit en princip-sak helt enkelt. En grej som triggade min angry nerve. Och nu ligger det där kortet framför mig och jag har väl aldrig varit osugnare på att handla något i hela mitt liv. Om det inte vore för att det bara är jag själv som förlorar på det skulle jag vilja stega in där och riva kortjäkeln i bitar. Okej. Säg att jag är dum i huvudet, och berätta vilken typ av "smågrejer" som gör er lika pissed som det här med kass kundservice gör mig?
