Jag testade det här experimentet med att inte alls highlighta något särskilt med den här dagen. Inte välja en specifik vinkel eller grej att skriva om. Inte anstränga mig för att fixa fina bilder. Att ta med er på en synnerligen vanlig, osnygg dag helt enkelt. Och jag vet inte jag. Men om detta var allt ni fick dag ut och dag in, ja då skulle i alla fall jag inte fortsätta läsa. Och inte skriva heller för den delen. Vi börjar med morgonen. Så här såg jag ut då. Men i ärlighetens namn. Jag fuskar lite här. För det fanns bilder bland dem jag knäppte av som var sjukt mycket värre än denna. Men jag pallar helt enkelt inte att visa upp dem. Och varför skulle jag? Vem skulle känna sig bekväm med att lägga upp de fulaste morgonbilderna på sig själv till åskadan för hela världen. Vad är vitsen liksom? Ni får nöja er med spöket ovan. Och det var som sagt en bra bild i sammanhanget. Ni fattar hur hög trollpacka-faktorn på de ratade måste ha varit. Aja. Ni får föreställa er. Eller inte. Eftersom vi ska till Sverige har barnen helt ledigt från preschool (de har inte gått där mer än någon dag i veckan under sommaren heller i och för sig) hela augusti, så barnvakten tog med dem till lekparken, medan jag fixade med ett par jobbgrejer som jag gått och dragit på och inte kunnat få ur mig. Först satt jag vid matbordet. Men sedan hände det grejer hörni. Då jäklar blev det action här hemma och jag tog fem kliv tvärs över golvet och satte mig i fåtöljen i stället. Sedan kom barnen och barnvakten hem. Då smet jag ut och satte mig.... (du-rum-du-rum-du-rum) PÅ BALKONGEN ISTÄLLET! Jaha. Vad för spännande kommer hända härnäst?, tänker ni nu. Jo. Barnen och den fina barnvakten gjorde en råsmarrig köttbullsmacka till mig och sedan kom en naken (vet inte vad som hänt men mina barn har blivit nudister sedan vi flyttade hit) liten servitris och ställde den under min näsa. Åh vad det var härligt och lyxigt. Tänk om man alltid hade det så? Folk som bara lagade god mat till en. Utan man ens behövde be om det. Är det så typ... J.Lo lever sitt liv? När jag var färdig med maten kände jag också att jag var färdig med jobb för dagen. Vi packade in oss i bilen med första stopp på Yoghurtland. Så fruktansvärt gott. Först: välj din eller dina youghurtsmaker. Klutta ner dem i din behållare. Jag tog kokos och oreo-kakayoghurt. Asså sjukt gott. Så gott att det inte kan beskrivas utan måste upplevas. Sedan: Gå till topping-buffén och välj vad du vill ha på. Jag tog kakdegsbitar, blåbär och banan. Sjukt gott. SJUKT GOTT. FATTA! Nästa stopp blev Staples. Jag behövde handla kontorsmaterial till mitt lilla kontor där jag sitter och driver mitt lilla, lilla företag. Älskar kontorsvaror. Att hitta de perfekta pennorna, hamburgerformade post it-lappar och neongröna jättegem. Och av alla kontorsvaruföretag är ju Staples själva bidrottningen. Älskar Staples. Dock inte lika mycket i sällskap av mina kära små barn skulle det visa sig. Det fanns nog fan inte en enda pärm, stege eller Staples-anställd de typ inte slickat på när vi gick därifrån. Gode gud - du gav mig ett par vilda brudar. Varför? (Förlåt. Nu känner jag att jag labbar med karma och ödet och hela skiten här. Jag älskar mina vilda barn. Vill inte ha dem på något annat sätt) Sen åkte vi hemåt. Älskar att lyssna på en bra radiokanal och köra i Los Angeles-trafiken med solen som värmer mot rutan och palmerna som vajar högt ovanför. Vi åkte hem och tejpade upp barnens konstverk med nyinköpt washi-tejp på väggen deras rum. Sedan körde vi några rundor memory, min abosluta favoritlek med barnen. Och idag vann JAG. INTE Bonnie. För en gångs skull. Och jag hade inga som helst planer på att låta henne vinna för "att hon bara är fyra år". Nejdå. Detta är blodigt allvar ska ni veta. Mano a mano. David mot Goliath. (Och då är det alltså inte jag som är Goliath. När det gäller Memory är Bonnie den stora). Sedan var det dags att äta. Igen. Barnen fick brockoli (som de älskar! Hurn flyt kan en morsa ha?), avokado och några köttbullar. Kör stenhårt low carb på dem nu. Nej. Det gör jag förstås inte. När de blonda bestarna från Farsta äntligen somnat blev det hämtmat för oss andra. Vietnamesiskt. Gott. Och när maten var slukad drog jag upp fötterna lite fräsch mot middagsbordet och målade naglarna. Tydligen. Och nu då? Ett avsnitt av Orange is the new black och sedan somna och vakna till en ny alldeles vanlig och rätt så underbar dag. Får man hoppas.
