Elakheter | Cecilia Blankens blogg

Huva. Råkade snubbla över en mapp i den administrativa delen av den här bloggen där riktigt elaka kommentarer hamnat. Såna där som av någon anledning sållats bort (oklart av vem, mama kanske har något slags kontrollorgan som ska skydda mot de elakaste tungorna?). Men nu råkade jag hur som helst hitta dit och kunde dumt nog inte sluta läsa. Och jag blir så beklämd. Inte för att jag direkt tar åt mig när främlingar skriver att jag är en usel mamma och att det är synd om mina barn (för så är det inte, jag är en alldeles utmärkt mamma, precis som alla ni andra, och mina barn har det oförskämt bra), eller att jag är patetisk eller ful (jag har för bra självkänsla för att bry mig om sån dynga, det får väl andra tycka om de vill, jag tycker att jag duger bra). Det som är ledsamt är att de här människorna finns. Att de smyger runt och är så mörka på insidan. När de hade kunnat vara lyckliga och snälla och i stället.

Och i kontrast till detta vill jag återigen passa på att tacka alla er fina, härliga läsare som peppar både mig och varandra med smarta kommentarer och tankar. Och tack också för alla jogging-app-tips. Nu jäklar! Ser ni något svart svischa förbi i Farsta-trakten är det med stor sannolikhet jag.