Vissa helger kommer inte lika lätt och skönt som andra. Den här var en sådan. Min julpepp har varit i taket, nej högt ovanför taket och uppladdningen inför första advent maximal. Inombords hemma hos mig alltså. När så lördagen kom jag och flög ur sängen för att köra igång med julpyntandet, julbelysningsfixet, bakandet och glöggandet - och möttes av en familjevägg som inte alls hade samma längt i kroppen. Per sjuk, ja, manssjuk. Ni vet. Barnen sega och Ipad-sugna. Och i mig en besvikelse som låg och lurade bakom pepparkaksdrömmar och lussekattsförhoppningar. Ja det är ju så där ibland familjeköret. Osynkat och inte helt lätt. Vi köpte iallafall julbelysning och drog till IKEA för att skaffa julmust och pepparkaksdeg. Både julmusten och degen var slut sedan länge och det gjorde ju inte mitt antiklimax mindre. Nåväl. Nya jultag på söndagen, första advent, och då gick det långsamt bättre. Jag och tjejerna åkte till affären för att handla alla ingredienser till pepparkaksdeg som vi nu skulle göra själva i stället. Efter en skakig inledning när jag med illa dold ilska fick förklara för två tjafsande ungar att jag inte var speciellt sugen på att gnabb om vems tur det var att sitta i mitten i bilen förstöra min efterlängtade första advent, så började det äntligen bli lite ordning på dagen. En fördel med att inte kunna köpa glögg och pepparkaksdeg är ju att man lär sig göra det, och det är både kul att kunna och att göra - och så väldigt mycket godare också faktiskt. Och sen kom vi hem och gjorde den där pepparkaksdegen som blev helt otroligt god faktiskt, och samtidigt slängde jag ihop ingredienserna till glöggen som som vanligt görs på Kristins snabba recept. Och ute i trädgården donade Per upp ljusen och sen gick jag ut och hjälpte till. Extra allt! Känns mysigt att lite tillfälligt bo inuti den här ljusfesten. Sen var det dags att åka och skaffa gran. I Toluca lake fem minuter hemifrån fanns bästa granarna hade vi hört. Och getter och hönor och grisar man fick klappa medan man plockade ut sin gran. Tjejerna lyckades hitta en gran som båda älskade och tyckte var perfekt och det var ju skönt att vi slapp ha olika åsikter där. Bara en sån sak kan ju ta en dag och helg som långsamt håller på att bli bättre flera snäpp uppåt. Remy måttligt intresserad av granarna. Däremot jättesugen på att stå inne hos grisarna och servera french frites till gästerna på fantasirestaurangen som tagit över svinstian. Mycket french frites blev det innan vi äntligen kunde lasta upp granen på taket och åka hem igen. Hemma fick vi gotta oss i den hysteriska julbelysningen (iklädd jultröja, har jag blivit galen???) innan det var dags att knalla in och göra lussekatter samt klä granen. Sedan avslutade vi kvällen med te och macka-middag som är barnens absoluta mysfavorit. Bonnie meddelade att hon tänker bli Sveriges statsminister en vacker dag och sedan fick vi höra en timmeslång skiss över alla ändringar och justeringar i samhälleliga orättvisor som tänker ta tag i och det var ju förstås fantastiskt att få höra. Nu: vänta ut lussekatterna och kanske krypa ned med en nybakt i sängen bredvid den krassliga karln och kolla på This is us. Slutet gott och så vidare!
