Tänk, en liten prinsessa. Jag tycker att hon ska heta Astrid. Eller ja. Tycker gör jag väl inte, men visst vore det ett bra namn? Jag kan inte låta bli att dagdrömma lite om hur de har det nu. Det där första dygnet på BB när det långsamt börjar gå upp för en vilken fantastisk skatt man berikats med. Den där bebisen som man inte kan sluta titta på, och som har en doft som aldrig kommer tillbaka och som inte går att jämföra med något annat. Doften av... kött. Kropp. De där ögonen som oftast blundar, men som i korta stunder tittar upp och verkar klokare och mognare än en vuxen människas. Det är de de njuter av nu, Daniel och Viktoria. Vilken fantastisk lycka de upplever, vilka livsomvälvande timmar. En knappt dygnsgammal Rio-prinsessa.
