Idag fick jag gosa med en gnyende liten nyföding. Greta. Så underbart fin är hon. Och vet ni vad såna här små gör med mig? Jo, det ska jag säga att de gör kaos med mig. Någonting i magtrakten börjar skena och jag måste typ kasta ifrån mig bebisen annars kanske livmodern öppnar sig och typ suger in den lilla varelsen för att den tror att det är dens bebis. Å andra sidan är jag hemskt lat och bekväm med mina två små barn. Och totalt osugen på att vara gravid. Och väldigt ointresserad av att jaga efter en jobbig 14-månaders som är skittuff men inte fattar nåt så man måste rädda den från att ta livet av sig ungefär 43 gånger i minuten. Ganska mätt på det där alltså. Fast så får man den här lilla klumpen i knät. De små händerna. Ögonen som är så unga och så kloka på samma gång. Och doften som ingen parfymör i världen kan överträffa. Och alla praktiska tankar kan fara åt helvete och allt man vill är att ha en ny liten bebis. Eller förresten? En? Varför inte två? Fan. Tre? Sluta titta på mig rara lilla hypnosbebis - du gör mig galen!
