Vi har fullt upp med att flytta in, och inget vidare internet än, så det får bli en till utsiktsbild så kommer mer bilder och annat smaskigt om nya huset imorgon. Bonnie satt i mitt knä i trädgården och åt en glass förut. Vi tittade på utsikten och himlen som precis börjat göra sig redo för solnedgång. Långt där nere puttrade staden som en förtrollad skatt, gyllene, magisk och otroligt vacker. Vi var tysta en stund, men så plötsligt frågade hon, min äldsta dotter: -Mamma, vet du vad jag tycker är bäst med dem här staden? -Nääää?? Frågade jag hoppfullt och nyfiket, för jag ville verkligen veta vad av allt det här härliga som hon fastnat mest för. Är det att kunna vara ute i lekparken varje dag? Kanske havet? Att gå och äta frozen yoghurt efter preschool? Sverige pratar vi mycket om, men det är sällan Bonnie ger LA samma kärlek. - Du, svarade hon och jag fick en hård klump i bröstet av någon slags gråtkramp och lyckan över att få vara så älskad. Av den finaste människa jag någonsin träffat dessutom.
