Det kändes faktiskt hemma att rulla in genom Los Angeles igen, efter den storslagna bilturen nedför bergen och genom Mojave-öknen, på väg tillbaka från Mammoth mountains. Det har varit en fantastisk och välgörande liten tripp. Sådant som skavt och känts ängsligt och förvirrat i mig under hösten är plötsligt inte här. Några dagar total närvaro med familjen lagar mycket, och jag tänker försöka ha den här känslan med mig imorgon när det är nyårsafton och snart nytt år. 2014 ska jag börja bete mig som om jag vore tio år äldre (så många 40-plussare jag känner är allt det jag längtar till: självsäkra, obrydda, ta för sig-iga). Jag ska tro på mig själv, embrejsa livet och inte bry mig så jävla mycket om fånigt nonsens och andras åsikter om mig. Jag ska våga satsa på mina drömmar och lägga av med den där onödigt självkritiska rösten som ibland är väldigt bra på att förminska mig själv. Jag ska bli lite mer av den galna 20-åringen som fortfarande finns i mig, och lite mindre av den präktiga 35-åringen som fått väl mycket inflytande över mitt sätt att vara de senaste åren. Jag ska ta för mig mer, jag ska låta och tjoa och vara den jag vill vara. Den jag är. Bortom måsten och larviga förväntningar. Det känns skönt, fritt och bra och händer kanske inte med en gång, men det är ditåt jag tänker börja styra mina steg under nästa år. Är ni med mig?
