Jag kom upp ändå i morse. Lämnade barnen i tid hos dagmamman och nu sitter jag och väntar på tunnelbanan. Jag vet inte om jag gör om historien här, men var det inte så att för bara några år sedan (okej, fem. Sju kanske) lätt som en plätt kunde vara ute och stöka till fyra, sova en timma eller två och sedan studsa upp till jobbet och sitta och se glad ut bakom datorn klockan åtta. En hamburgare till lunch bara så var allt bra igen. Är inte det det första ålderstecknet som smyger sig på där någon gång under andra halvan av 20-åren? Att man plötsligt blir bakis. Trött. Prioriterar sömn. Ja och nu för tiden är ju sömn inte bara något man prioriterar. Det är det dyrbaraste man har. I vissa stunder är man ju typ beredd att trejda varenda krona på sparkontot mot en extra halvtimme sömn på morgonen. Hur som helst; ratta in P4 idag någon gång efter klockan 13. Då ska jag vara med en sväng i Nanne Grönvalls program och snacka pinsamheter.
