En sak jag lärt mig när det gäller det här med barn är att de flesta klyschiga påstående faktiskt stämmer. Att det skulle vara såååååå mysigt med en liten unge var till exempel något jag hade svårt att tro på innan (besvärligt och krångligt snarare), men det visade sig snabbt vara väldigt sant. Eller att man egentligen inte behöver oroa sig så värst mycket över pratiska saker eller hur man som gröngöling ska klara föräldralivet (så länge barnet är friskt vill säga) eftersom det mesta löser sig per automatik. Också väldigt sant. Och det här med att det bara blir roligare och roligare hela tiden som varenda människa velat påpeka sedan Bonnies första dag i iivet verkar banne mig också stämma. I går var vi och hälsade på Bonnies kusiner Ida (1,5) och Maja (sju veckor) i Göteborg. Att se Bonnie och Ida försiktigt interagera på golvet var mer spännande än bästa CSI-avsnittet ever. Ida var förståeligt nog lite tveksamt inställd till att låna ut vissa av sina leksaker (jag skulle inte heller släppa iväg mina finaste grejer till någon som planerar att genast dregla sönder alltihop) , Bonnie surade till och det verkade nästan som att det var med mening som hon tog ett riktigt tag om Idas lockar och ryckte till så rejält att storkusinen fick tröstas av mamma Therese. I nästa sekund var det lilla grållet glömt och tjejerna pysslade vidare intresserat iaktagandes varandra. Allt det här gav en försiktig smak av hur livet bortom bebisstadiet ser ut. Jag är så nyfiken att jag knappt kan bärga mig, samtidigt som jag vill att tiden som den är just nu aldrig ska ta slut. Förutom familjehäng i Götet hann jag med en snabbis på Acne-rean (40 procent! Skynda fynda, en hel del snyggt kvar). Det blev två praktiska och användbara inköp (Herre. Gud. Vad. Tråkigt. Det. Där. Lät), en svart tunn kofta och en lång T-shirt som blir perfekt över bikinin på väg till stranden i sommar.
