Jag sov sammanlagt kanske... 45 minuter i natt. Fick plötsligt jordens råångest när jag låg ensam vaken i sängen. Kände min flygrädsla, som oftast är hyfsat under kontroll, tillta för varje minut. Var tvungen att väcka Per och informera honom om vad jag ville att han skulle berätta för barnen om mig och mina känslor för dem, om det nu var så att mitt plan skulle störta och jag aldrig skulle få träffa dem mer. Men det visade sig att resan skulle gå bra. Och när vi landade i det varmt välkomnande Istanbul blev jag så lättad över att vara utsläppt från planet - och vid liv - att tröttheten plötsligt totalt höll på att knocka mig i mitt nya avslappnade tillstånd. Min syster fick tvinga mig upp ur sängen och ut ut hotellrummet, det var ju bara eftermiddag och vi hade en ny spännande stad att upptäcka framför fötterna. Sova kunde vi göra sen. På första bästa ställe beställde vi in kebab och turkisk pizza, drack ett par läsk och kände hur man liksom vaknade till. Maten var helt otroligt god och servitören hade bott ett par år i Sverige och delade med sig av sina bäst Istanbul-tips. Med hans råd i ryggen spankulerade vi sen iväg genom kvarteren. Lite på måfå. Drack en kall öl på en takservering med fantastisk utsikt över staden. Stannade till på Grand bazar som just höll på att stänga, men fastnade hos en trevlig säljare i en liten butik, och en halvtimma senare gick vi därifrån med inte mindre än fyra (!) sittpuffar i läder. Vi småshoppade lite till (jag hittade en blinkande Mimmi Pigg-rosett till dig Bonnie!!!). Konstaterade att på bara några timmar hunnit bli tokförälskade i den här staden. Och turkarna! Vilket fantastiskt gästvänligt och trevligt folk. När det började skymma fylldes gatorna och parkerna av ramadan-firande muslimer. Minareterna brölade ut sina böner. Musikanter spelade musik i gathörnen. Vi blev sittande under Konstantins pelare där vi pratade någon en god stund med en trevlig typ som hade en hel del klokt att säga om livet. Bestämde till slut att vi nog tar det där med Hamam i morgon i stället, för nu kom tröttheten ändå i kapp till slut. Och en stund senare ligger vi nu nedbäddade i varsin stenhård säng i vårt mysiga hotellrum och äter Bakhlava. Ninni läser och jag tittar på bilder och filmklipp på kidsen och tänker på hur underbara de är, men hur skönt det är att vara på egna ben så här ett par dagar. Betyg på Istanbul hittils: fem, nej TIO Blankens-Molander av fem möjliga. [caption id="attachment_6760" align="aligncenter" width="720" caption="Kall öl på varm takterrass."] [/caption] [caption id="attachment_6762" align="aligncenter" width="720" caption="Paus under Konstatins pelare."] [/caption]
