En eh... man jag känner rätt väl vaknade härom veckan bara för att notera en finne stor som en pingisboll på sidan av näsan. Den växte snabbt och var både röd och gul och lite lila. Såg inte helt fräsch ut och mannen fick börja sätta plåster över näsan för att inte folk i omgivningen skulle rygga tillbaka med kväljningar när de såg det här monstret som tagit plats mitt i hans ansikte. Till slut fick han uppsöka läkarvård och få penicillin för att få bukt med den. Hans fru, eller, ja, jag då följde utvecklingen på ett maniskt vis. På ett sätt som bara en kvinna som får salivpåslag av att tänka på finnar kan göra. Jag fick förstås inte hjälpa till att vårda vårt nya lilla husdjur, det ville han inte ge mig, men jag stod ett par kliv snett bakom med god syn i mot spegeln och som det vattnade sig när jag tänkte på vad som fanns och skulle kunna komma ut ur den där bölden. Jag vet ärligt talat inte vad som händer med mig när jag får syn på en finne med potentiellt bra klämresultat. Ett poff, ett splatt och mycket vidrig sörja. Det är sånt jag är ute efter. Jag blir liksom finnblind, med en blick som hos en vampyr med mål att ta en blodig tugga i en människas hals, närmar jag mig målet. Hör inte om offret skriker i smärta. Struntar i om personen jag slänger mig på säger att jag inte får. Jag gör det ändå. Klämmer tills jag får det jag är ute efter. Och nu när bjässen på näsan är på väg att tyna bort men fortfarande är bara en liten rund, hård knöl ber jag honom i bland innan vi somnar ge mig lite mer detaljer om hur det var när han klämde. Som godnattsagor får jag saftig information om mängder, färger och ploff-ljud. Jag ber om ursäkt, många av er tycker förstås att sånt här är helt oacceptabelt äckligt att behöva läsa om. Men jag vet också att ni är många därute som är precis som jag. Pers finnar skiter ni kanske i. Men ni kanske har en man, brorsa, kompis, dotter eller någon annan ni gillar som ni smyger er på ibland. Och klämmer till. Och nu undrar man ju förstås varför? Varför vattnas det i min mun och varför blir jag en zombie när jag tänker på möjligheten att få trycka till på något riktigt tjoffigt? Varför blir det så med oss? Och varför bara kvinnor? Eller? Jag har då aldrig stött på någon man med samma läggning.
