Är utan tvekan när man måste verka normal fastän man egentligen inte är det. Fastän man vill gråta för att man är rädd, eller börja bita på naglarna för att man är orolig. Som en gång när vi flög allihop och det var helt fruktansvärd turbulens. Barnen garvade typ när deras pysselböcker flög kors och tvärs över hela planet - själv kallsvettades jag av dödsångest och pratade på om My little pony och annat tjafs med sammanbitna tänder. Och det där att behöva spela teater när hela inret är fullkomligt lamslaget av fasa gör liksom ångesten ännu större på något vis. Eller när en massa praktiska saker som skulle kunna vara ekonomi, jobb, bostad - eller som just nu för oss vilket jävla land man ska bo i - är sådant man går och funderar över och helst bara vill sitta på en restaurang med ett glas vin och sin man och gå till botten med - men man mononton-steker köttbullar och är helt tom i skallen när man sitter på en matta och bygger tågbana i stället. För sånt där fattar de ju direkt, ungar. Man tror att man sköter det så snyggt, men man märker att de accepterar lögnen när man säger att det är ingenting särskilt jag tänker på - för att de alltid litar på vad man säger, men ändå känner på sig att man kanske inte varit helt ärlig. Då kan jag nästan känna mig avundsjuk på dem, barnen, som inte behöver ta ett enda livsavgörande beslut någonsin och överhuvudtaget utan bara kan koncentrera sig på att inte vilja äta spenat eller vilken som är favoritfärgen just den här dagen. Att verka normal inför sina barn om man har fått ett negativt sjukdomsbesked är något annat som jag får en tung, hård klump i bröstet bara av att tänka på. Fattar inte hur alla ni som behövt gå igenom något sådant gör det. Men jag antar att man gör det för det finns inget annat man kan göra. Deppgöksinlägget avrunsa härmed. Menar alltså inte att jag deppar. Men att det här verkligen inte direkt kan ha varit någon energikick att läsa. Aja. Mycket som snurrar i huvudet just nu, och i en blogg precis som för ens barn kan det vara tricksigt att låtsas som något annat!
