På lördag sticker vi på solsemester tillsammans med Lovisa, Kristin, Patrik mitt lilla gudbarn Elsie och hennes syster Bibbi, och idag var jag på Polarn o Pyret och kittade upp med solskyddskläder av det heltäckande slaget. Vi snackar tights och långärmad tröja. Och solskyddskepsar med "mantel" bak. Stackarna kommer se ut som om de extraknäcker som sanerare på Fukushima eller nåt. Men. Att skydda sig i solen är förstås livsviktigt. Nu ska jag berätta om exakt när jag lärde mig hur fruktansvärt viktigt det är. Det var förra vintern när vi var i Miami, och en sak hände som gjorde att jag nådde mitt lågvattenmärke av skuld, dåligt samvete och en allmän känsla av att tillsammans med Per vara Världens Sämsta Föräldrar. Så här: En dag bestämde vi oss för byta poolen mot lite härligt strandhäng. Solen sken och himlen var klarblå, men det blåste så man kände liksom inte hur mycket solen sken. Men eftersom Rio bara var några månader gammal tog vi det säkra före det osäkra och hyrde en sådan där cabana, en litet vindskydd eller tält eller vad man ska säga som låg på stranden - och där inne somnade hon efter ett litet tag på en solstol. Hon hade solhatt på sig och var insmord i solskyddsfaktor. Och låg förstås alltså i skuggan inne i tältet. Hon sov säkert ett par timmar och vi andra satt bredvid i skuggan och hade en härlig stranddag. När Rio vaknat noterade vi att hon var röd på ena söta lilla babykinden. Kinden som legat uppåt. Och det släppte inte, utan blev bara rödare och rödare och när vi kom hem till lägenheten vi bodde i såg vi att det började utvecklas blåsor också. Brännblåsor. Trots att hon varit så skyddad från solen hade det inte räckt. Solen strålar måste reflekterats mot sanden och slagit mot hennes känsliga lillababyhy. Som vi skämdes. Usch. Och fastän hon själv inte verkade lida av det, blev jag helt lipfärdig av att titta på den där rödbubbliga lilla kinden och om Rio vill kommer hon kunna plåga mig med dåligt samvete hela mitt liv för det där (någon annan som gjort någon sådan där tabbe som fått er att känna er som riktigt usla föräldrar? Berätta. Please). Vi hade underskattat solen. Och det vill jag inte göra om.
