Ja men idag blev ju en dag som verkligen gick till historien. Inte nog med att Remy (äntligen) började dagis, efter inskolning åkte han och jag och hämtade upp lilla Ruffa. Kunde inte liksom kalla henne något annat. Den raggigaste och kelsnaste hund man kan tänka sig. Och sen åkte vi och hämtade tjejerna i skolan, och de var såklart extremt uppspelta och lyckliga över detta med hunden, och kunde inte sluta säga att det var väl ändå det bästa som någonsin hänt dem. Men Ruffa var kanske i rufsigaste och smutsigaste laget, så efter detta fick vi åka raka vägen till salongen för tvätt och klipp. Efter ett par timmar kom hon ut och var så otroligt glad över att se oss, och med en rosett på huvudet och nyfluffad päls var hon inte alls någon Ruffa längre. Den här lilla jycken var alldeles guldfärgad i pälsen och doftade shampo och då bestämde Bonnie på fläck att hon skulle heta Goldie och så var det bra med det. När vi kom hem försökte jag fånga Goldie på bild men det var inte klokt vad mycket det skulle nosas på. Hon blev bara en suddig fläck som svassade förbi på alla bilder. Och den där löjliga rosetten petade hon av sig illa kvickt. Bra fart i den här lilla tanten alltså. Till slut så! Uppställd och söt som en sockerbit. Och en helt annan hund än den jag hämtade på adoptionsbyrån tidigare på dagen. Vi tog en liten promenad i mörkret runt kvarteret och tjejerna var så duktiga och bråkade inte om vem skulle hålla kopplet utan lyckades sköta allt så moget och fint. Efter allt som hänt idag somnade Goldie till slut i min famn. En så mysig och fin liten hund! Är så glad att Rio valde denna väna lilla själ åt oss. Och utan att egentligen veta ett endaste smack om Goldies bakgrund konstaterar jag lättat att hon i allafall hittills lyckats hålla sig från att gå på tjotta inomhus. Kanske att hon kommer från ett hem där hon lärt sig det där någon gång? Vi får se hur det går, men det är härligt att ha henne här.
