Jag vet att ni tror att jag brukar påpeka hur knöligt jag tycker det är att ta de här dagens outfit-bilderna för att framstå som lite klädsamt kokett så där. Som att jag inte skulle tycka om att vara i blickfånget. Men det är inte det där med uppmärksamheten som är problemet. Jag tycker bara att det är svårt att bli fotad helt enkelt. Mina kroppsdelar ger sig iväg på spontana och för min del omedvetna utflykter och helheten blir... inte särskilt bra. Idag spårade det ur fullkomligt. Jodphurs från Marc by Marc Jacobs, klänning från Monki och tunn väst från Weekday. Nån som har en snabbpsykologisk analys kring hur det funkar när man på samma gång känner sig sjukt obekväm och nervös av för mycket fokus, men ändå gör det eftersom man (jag) trots allt älskar uppmärksamhet och att vara i centrum? Lite det där att man vill, men ändå inte på nåt vis. Alla terapeuter där ute - berätta!
