Jag har verkligen försökt att inte göra några illusioner kring den svenska sommaren. Den är ju som den är oftast, och kanske är det därför de vackra, underbara, skira dagarna blir så fantastiskt fina minnen när de väl dyker upp. Men efter några veckor av Novemberkyla och regn var det till och med så att jag, som ändå fått en rejäl dos Kalifornien-sol och värme det senaste året, började ruttna. Så när solen och värmen dök upp idag och det äntligen fanns tid att hänga med kompisar (den första månaden här har nästan bara vigts åt jobb och släktingar) åkte vi ut på sjön med en fin liten båt. Guppade runt öarna som är Stockholm, puttrade bort till Bromma och badade (somliga, inte jag) och fick oss ett par fräknar under solen. Såg också denna flock utöva en märklig sport (?) som jag har lite svårt att se vitsen i om jag ska vara ärlig. Men. Man får säkert en grym bränna av att stå så där. Om en sådan nu är något man är ute efter. Barnen var chockade över vattnets temperatur, men mycket spända på det här med båten och guppandet. Något båtfolk är vi inte direkt. Det här var nog en av de första gångerna de här landkrabborna var på en båt. Och jag min vara trogen så fort jag testar något nytt eller nygammalt eller mysigt eller fint eller härligt eller ja, i stort sett alla situationer drömmer jag mig bort och börjar göra planer på att själv äga en husbil/sommarhus i Skaraborg/båt i Stockholm. Känner på mig att det kommer googlas båtar i natt. När vi lagt till åt vi våffla och grillad tonfisksmörgås på Cul de sac i Gröndal. Stort plus för ställe som har god och bra mat, solstolar med vattenutsikt för de vuxna och lekhörna i skuggan för barnen.
