Ursäkta extremt suddig bild men det var den enda som blev när vi hämtade honom på flygplatsen för en liten stund sedan. Tre små ynkliga dagar är han hemma i Sverige, Per som vi saknat så fruktansvärt mycket. Känns som att jag är fängelsefruga och han hemma på permis ungefär. Det var så fint att träffa honom att jag grät en liten skvätt. Också VÄLDIGT skönt att någon annan nu ska torka rumpor och finnas till hands för världens mest frågvisa 5-åring som skjuter ur sig i snitt 30 undringar i minuten. Nu jäklar ska det kelas och göras ingenting en hel helg. Så jag förvarnar redan nu så att ni vet om jag hamnar i bloggskugga liksom.
