Av era kommentarer har jag förstått att många gör planer för kommande bröllop. Så jag skriver litegrann om hur det var när vi gifte oss för två och ett halv år sedan. Meningen var att vi skulle gifta oss en nyårsafton, när 2008 skulle bli 2009. Men så råkade jag bli gravid där nånstans emellan och att gifta sig på nyår skulle bli för tätt inpå förlossningen, så vi tidigarelade alltihop till sommaren istället. Så bröllopsbudgeten som skulle täckt ett jättebaluns i Mariestads-krokarna gick till ett mindre bröllop i Las Vegas i stället. Eller ja. Så litet blev det faktiskt inte. Vi bjöd med tre kompisar var. Och utöver dessa ville både familjer och ytterligare vänner ansluta så vi blev nog närmre 30 stycken i det lilla kapellet i den 40-gradiga ökenhettan den där dagen. Både jag och Per är magkänsle-typer. Vi hade alltså varken läst på eller hört oss för runt det där med bröllop särskilt noga. Vi gick på magkänsla både när vi bokade kapell, restaurang, efterfest-ställe och hela balunsen. Vem vet, det kanske hade kunnat bli ännu bättre om dammsugit Las Vegas bröllopsmarknad på alla håll och kanter, men vi var urnöjda med allt som det blev, och det man inte vet att man missat saknar man ju inte heller. Vad gäller bröllopsklänning måste jag nog tipsa er som är på jakt efter en att strunta i dyra färdiga modeller. Så fort man sätter ordet "bröllop" före vad som helst i stort sett, så blir det plötsligt tio gånger dyrare. Jag hade själv lite idéer kring vad jag ville ha (var ju gravid också, vilket jag så klart fick ta hänsyn till), sen letade jag efter bilder på klänningar som jag tyckte hade något som jag kunde plocka med till min brudklänning. Efter det kontaktade jag en tjej som sydde upp bröllopsklänningar i Kina (hennes företag finns dock inte kvar längre), hon hjälpte mig att ta fram en modell och ett mönster, och efter någon månad kom min blåsa med posten. Helt perfekt var den! Så. Kontakta en skräddare eller sömmerska. Diskutera vad du vill ha och ta tillsammans fram din drömklänning, det blir med största sannolikhet inte ett dugg dyrare (snarare tvärtom) än att köpa en färdig. Innan vi gifte oss var jag helt inställd på att bröllop ska vara stora med många gäster. Så tycker jag absolut inte längre. Av de bröllop jag själv varit på har de i mellansize känts betydligt mer personliga, varma och avslappnade än de där jättebalunsen. Så. Det kan verkligen vara värt att överväga att banta ner gästlistan kan jag tycka. Man får säkert ändå bara dåligt samvete över alla som rest långväga men som man som brud eller brudgum inte hinner mer än hälsa på under kvällen. En annan sak. Håll inte på och hetsa och stressa över detaljer. Det gör inget om det blir fel servetter eller om du inte hittar exakt rätt nyans på nagellacket. Slappna av och ha kul i stället. Njut av dagen och av att ha alla dina närmsta omkring dig. Skit samma om strumpbyxorna går sönder och läppstiftet hamnar på sniskan. Det är din dag. Er dag. Låt inte fåniga och rätt poänglösa drömmar om bröllopsperfektion sabba det roliga. Efter en faktiskt väldigt känslosam och fin vigsel (det kanske man inte tror om Las Vegas menar jag) åkte vi limo till en restaurang där vi hade bröllopsmiddagen i ett avskilt rum. Massor av tal, massor av kärlek, massor av skratt. Sedan åkte vi vidare till The Palms, där vi bokat ett drinkbord vid dansgolvet på en nattklubb på 58:e våningen med utsikt över hela Vegas. Första låten som spelades när vi trillade in där var den där inte alls särskilt röjiga I'm like a bird med Nelly Furtado. Men det var som om vi hade år av återhållet partyröj i kropparna efter den långa middagen, så vi flög runt på bord och stolar, dansade oss sjösvettiga, skrålade och sjöng med - ung som gammal. Efter några timmar på dansgolvet smög jag och Per iväg tillbaka till vårt rum på Four Seasons. De flesta andra håll igång till långt in på morgonen. [youtubeplay id="nmyMPgAu3fo" size="medium"] Här åker vi allihop från vigseln i en obscent stor limousin till restaurangen där vi hade bröllopsmiddag. Jag, Per våra brudtärnor och best men på The Envy.
