Alltså, man skulle ju kunna skaffa tio barn bara för detta. Att få uppleva deras födelsedagar som det längtats och pratats om så länge och så mycket (ända sedan förra födelsedagen faktiskt) - lyckan som lyser i hennes ögon när hon öppnar paketet med gosedjursgrisen hon hoppats så på att få. Det stora fina födelsedagskortet Per köpt till henne och som jag ritat i (hon önskade sig det, teckningar som jag gjort, Hon ritar mycket bättre än mig, men höll ändå god min och sa att Cocker Spaniel-valpen jag gjort, som mest såg ut som en bock, var jättefin) och när hon rev av pappret på det största paketet och såg att det var en skateboard, precis som hon önskat sig. Det är mer magiskt att vara förälder och få se det hända, än att fylla sex år och faktiskt uppleva det. Det är banne mig inte lätt att hinna med att fira födelsedag med frukost på sängen, fixa lunchlådor, duschas och få på alla kläder på den där korta morgonstunden - men till slut var de iväg i alla fall och jag satte mig med datorn och lite jobb någon timma. Sedan åkte jag till barnmorskan och där möttes jag av hemskt tråkiga besked. Hon har blivit allvarligt sjuk och kommer att vara borta på obestämd framtid. Så deppigt att höra, och en klump i magen började växa sig allt större. Men bebisen verkade i alla fall må bra. Stor jäkla megabebis verkar det bli också. Ska han klå Rios saftiga 4,6 kilo? Gah! Blir helt skräckslagen av tanken på att klämma ut en sådan bjässe. Nästa stopp: Fantastiska och klassiska restaurangen "The Ivy" där kompis Karin bjudit in till lunch, för hon fyller nämligen också år idag. Rosorna på det här stället är verkligen oslagbara. Jag fattar inte hur de kan få dem att se så... perfekta att de nästan ser oäkta ut? Födelsedagsbarnet samt en annan mycket cool människa som heter Pernilla. Såna här dagar är man ju tacksam att arbetstiderna i mitt fall kan vara ungefär hur lösa jag vill. Efter lunchen hade jag någon halvtimma över och satt i bilen och jobbade. Heja mobiltelefoner och bluetooth! Sedan åkte jag till Bonnies klass med en stor leverans äppeljuice, kakor och cupcakes. Klart hon skulle firas i skolan också! Så där rädda för socker som vi är i Sverige kan jag meddela att man inte direkt är här, Jag tror att det äts godis och kakor från dagisnivå på skolan i stort sett varje dag, och mina barn är så sura att de inte får gummy bears till mellis i skolan varje dag som de andra barnen får. Men jag vägrar alltså! Jag kan bara inte låta oss och dem hamna där. Gick runt med den där kronan hela dagen gjorde hon, Kände sig väldigt stor och fin. Kvällen avslutades med de två födelsedagsfirarna Bonnie och Karin och alla tillhörande familjemedlemmar på Cecconis där det åts italiensk mat och pratades om betydligt trevligare saker än ett par skitproblem och den stackars barnmorskan som mina tankar annars kretsat kring idag. Ibland kan dåliga dagar vara rätt bra ändå!
