Den här graviditeten har gjort mig till värsta fikatanten. Varje dag efter lunch och innan dagishämtning slår jag till på storfika. Det brukar bli en chai-the, smoothie och chokladboll. Idag fanns det inga bollar så det fick bli chokladbulle i stället. Vilket sannerligen inte var ett dåligt byte. Vad ens små öron och ängsligt nojiga lilla själ mår bra av goda besked så här i gravidtider. Var just på MVC. Lilla korvens hjärta tickade på perfekt - hon mår toppenfint - kostade till och med snälla Susanne på sig att säga. Och den där ömma punkten i magen, som känns ungefär som ett stort blåmärke fast på insidan. Den som jag oroat mig så för och hunnit göra till både tumörer och nåt-fel-med-bebisen-problem fick jag veta var ett mycket vanligt om än så länge oförklarligt fenomen. Nån som känner igen sig? I hemläxa fick jag att börja trycka i mig ordentligt med järn. Alltså järntabletter. Hade visst lite låga värden av hemo-something-something så nu kanske jag till och med har chans att på lite sikt vaknaupp ur den här bisarra trötthetskoman där jag befunnit mig de senaste månaderna. Goda besked är som sagt inte dumt. Och inte fika heller. Skål på er!
