Jag antar att det är för att jag sett så många palmer, raka boulevarder, tätplacerade hus, röddammiga berg och grönskummiga Stilla havsvågor det senaste året som jag hela tiden går runt och känner att sommaren väl är ovanligt somrig här hemma i Sverige ändå i år? På det där Bullerbyiskt vackra viset? När allt är så idylliskt och näpet att det känns som att färdas genom en målning när man kör de små slingriga landsvägarna här i norra Skaraborg. Hade bara Per varit här hade allt varit nästan för perfekt. Fast nu är han ju inte det, och det är väl näsan tur för annars hade det nästan varit svårt att lämna Sverige och åka tillbaka till Los Angeles. Fast å andra sidan, hemma är där man lägger sin hatt sägs det ju. Och jag har alla mina hattar, skor, prylar och saker som är mina och våra och inte lånade och någon annans på ett berg mitt i Hollywood. Och nu börjar jag faktiskt av både Per-anledningar och längtan till det där hemmet-skäl bli riktigt, riktigt sugen på att åka tillbaka. Och det gör vi snart! Och då ska jag hajka i bergen och äta avokado som alltid är perfekt och dricka gudasända juicer och chitchatta med trevliga amerikaner i mataffären - men först några veckor till av den svenska sommaren!
