Nu råkar jag i och för sig tycka att det där med att sola solarium inte är någon särskilt angenäm upplevelse. Och även om det inte varit så, om jag inte fått cellskräck i det där lilla akvariet utan gillat att ligga där och gona mig, hade jag ändå inte haft tid. Och Brun-utan-sol är inget vidare det heller. Det luktar ju liksom så… brun-utan-sol-instängt på något vis Detta sammantaget gör att när sommaren och kjolvädret kommer är mina ben bleka. Det är ett par kritvita rackare som sticker ut där nere. Och varje år har jag samma ångest. För det är varken särskilt kul eller snyggt det där. Men å andra sidan, hur ska de ens ha en chans att bli bruna om de aldrig får mötas öga mot öga med solljuset? Nån gång måste de ju fram och ut menar jag. I morse bestämde jag mig för att nån gång fick bli idag. Så det blev kjol. Det blev barbent. Det blev kritvitt till allmän beskådan. Varsågoda. Asså, nu råkade jag ju på något undermedvetet vis ta den här bilden i sån skugga att det inte riktigt framgår exakt hur blek jag är. Bilden gör mig inte rättvisa. På ett positivt sätt skulle man kunna säga. Men jag lovar, de är vita. Huvudvärkstablettvita. Men hoppas jag att det ska det bli ändring på. Nån gång i augusti så där. /Cecilia
