Helgens förrådsutrensning lämnade efter sig två kartonger med undanstuvade grejer. Gamla favoritjeans och skor som överlevt decennier (ja, herregud - decennier - hur gammal har jag blivit?) utan att skänkas till Myrorna eller hamna någon annanstans. Två lådor med plagg som kanske inte i första hand är snygga - utan snarare betydelsefulla. En av dessa små skatter fick faktiskt komma upp ur lådan och flytta in i garderoben igen. Om jag inte minns fel så är den här stickade tröjan min stora tonårskärlek Johans underbara mamma Kerstins från början. Av någon anledning hamnade den hos mig, och där har den blivit kvar. Det känns mysigt att gå omkring med en liten bit av sin egen tonårshistoria på kroppen. Nu ska jag strax masa iväg mina fnasiga kroppsdelar (herregud va torr man börjar bli så här års. Skulle kunna sandpappra med mina egna händer) och försöka hinna möta upp Per och Bonnie på Vårdcentralen. Hon har lite svårt att att äta, Lillan, och även om hon är långt ifrån superkrasslig gör ju den här fruktansvärda händelsen att paniken ofrånkomligt smyger sig på.
