Jag har aldrig push up-behå. Eller i alla fall väldigt sällan. Gillar inte hur de gör mina rattar till någon annan form än hur de är skapta på något vis. Äsch. Jag har haft vadderade behåar förut och kommer säkert ha det igen, så det är ingen stor grej alltså. Men jag föredrar sådana utan fubb i. Men härom dagen låg alla mina favoriter i tvätten och jag plockade fram en gammal vadderad variant. Rattarna fyllde liksom inte ens ut kuporna ordentligt, det var en glipa mellan huden och tyget om ni hajar. När jag skulle natta Bonnie på kvällen stirrade hon storögt när jag lade mig bredvid henne i sängen, och kastade sig sedan gapflabbande över mina rattar: Ma-ha-ha-ha-ma-maaaaa, vilka stora TUTTAR du har! Oj oj o jo joj. Oj oj oj oj tänkte jag också, men mest för att det utan tvekan var första gången i mitt liv som jag fått den kommentaren. Att jag har stora tuttar menar jag. Sedan ville Bonnie förstås veta varför de plötsligt var mycket rundare och... ja, större helt enkelt. Och då kändes det som om jag blivit stoppad av polisen för fortkörning eller nåt, och jag började ursäkta mig och komma med lama förklaringar. Nåt om en "special-behå". Och då började Bonnie trött-gråta, drog upp pyjamasen och pekade på sina tuttar och förklarade att hon också - minsann - ville ha en behå. En specialbehå. För det fattar ju vem som helst att det är något alldeles extra spännande med sådana. Bonnie vill inte somna själva. Vi har försökt några gånger med att få henne att börja göra det, men aldrig helhjärtat. För visst finns det kvällar när man egentligen varken orkar, vill eller hinner ligga och glo bredvid henne i mörkret tills hon somnar. Men alldeles för ofta är det just där och då, när man ligger och gosar tillsammans och inget stör som hon bjuder på de roligaste, smartaste och mest finurliga kommentarerna. När hon liksom har ro att ligga och tänka - och de lite större frågorna om livet hopar sig. Och själv ligger man bredvid, lite fnissig men samtidigt förundrad över den här inblicken i vad som händer där uppe i hennes hjärna. Så. Hon får bli nattade av oss ett tag till. Men behå får hon faktiskt vänta med några år.
