Jag försöker hålla dagarna så öppna som möjligt, och väntar till morgonen samma dag och känner av hur vi sovit och hur amningshormonerna landat i kroppen: glad och pigg? Eller ängslig och trött? Det är ju lite av ett lotteri så där när man precis fått barn. Ibland stannar vi bara hemma och slöar. Andra dagar försöker jag få lite jobb gjort, och ibland har jag massor av energi att hitta på saker. Igår kände jag mig hur som helst alldeles förfärligt som mig själv. Redo att möta världen liksom. Sugen på att köpa något litet smink eller så till (för det behövs kan jag meddela, ser ut som Björn-ligan runt ögonen ungefär) och laddad för en lunch på stan med Per. Vi började med ett besök hos Remys läkare. Han har hunnit bli nästan 60 cm lång och väger strax under 5 kilo. En superbebis sa doktorn, vilket gjorde mig så upprymd och glad att redan här var liksom dagen alldeles perfekt. Alltså mycket gladare än jag ser ut att vara på den här bilden (förresten - är inte det en jobbig grej med att bli äldre och få slappare face - att man ser så sur ut hela tiden? Det som förut var "neutral" har liksom blivit "grinig" - går man inte runt och ler så är man direkt i motsatsläge liksom. Fast man inte är det egengliten. Det bara ser ut så). Kan heller inte hålla inne med att reagera på VILKEN NOPPIG JÄVLA TRÖJA JAG HAR. Aja. Man får vara glad att man får på sig kläder över huvudtaget in times like these. Ni som tycker att ni känner mig rätt väl genom blogg och podd har helt rätt när ni snappat upp att jag är extrem periodare när det gäller vissa maträtter och ingredienser. Brysselkål har till exempel varit en storfavorit i flera år, och sedan jag flyttade till LA och det finns på i stort sett varje meny beställer jag det alltid. Här med med bacon och russin som side. Jag verkar visst aldrig få nog. Spankulerade runt något varv på Farmers market. Och ett litet varv på The Grove. Köpte inget smink. Kom på att solglasögon ändå gör jobbet bättre. Sedan stannade vi till på "Mothers room" (störigt, det kunde väl fått heta "parents room" i alla fall?) på Nordstrom. Aldrig uppskattar man en ren och fräsch toa som när man behöver mata och byta på en liten nyfödd. Ja men det var så mysigt med de andra mammorna där inne, att vi nog stannade en god timma och bytte både en och två blöjor och tog det lugnt en stund. Remy var så gullig där han låg och vevade med armarna på skötbordet att vi passade på att klämma in en fotosession också. Har knappt tagit några bilder pån annars stackarn. Tredje barnet, det är väl det gissar jag. Innan det var dags att hämta tjejerna i skolan var jag tvungen - ja, tvungen - att ta mig till Whole foods och köpa både en och tre av en annan svår matbesatthet jag inte kan vara utan nu. Den här smoothien med kokosvatten, vanilj och kanel - bitvis smakar den lite tvål. Vilket alltså inte är något positivt direkt. Men i övrigt är den, ja, inte svingod heller faktiskt, men så jävla intressant att jag bara måste dricka den igen och igen för att klara ut exakt vad det är jag känner för den här blandningen.
