Jag ska bara snyta ur mig den här förkylningen och hoppas på att den inte förvärras. Sen ska jag sova en natt och sen är det äntligen lördag. Jag frågade lite trött min mycket piggare kollega Mikaela om vad jag skulle blogga om idag. HJÄLP MIG!, typ. Då sa hon att hon tyckte att jag skulle blogga om en grej jag pratade om när vi käkade lunch härom dagen. Så då gör jag det. Inte för att jag inte gjort det förr, men jag gör det igen. Imorgon ska jag och Bonnie hoppa på tåget och åka till mina bästisar i Göteborg. Men redan ikväll ska vi handla och sen packa matsäcken. Och några böcker som vi läsa medan vi svischar genom Sverige. Bara detta har jag längtat efter helt sjukt mycket. Och sen då! Sen! Då åker vi hem till Kristin, Elsie och Bibbi, och så kommer Theresa med Ines och Lill, och från Malmö ansluter Lovisa med hennes lilla son. Och där någonstans börjar det. Julbaket 2012. Det stora julbaket. Och barnen kommer leka tillsammans och vi vuxna dricker vin och konstaterar än en gång hur snudd på ofattbart (som en film!) det är att det blev precis så som vi snackade om när vi var femton. Att vi alltid skulle vara kompisar och att våra barn skulle bli bästisar. Så för er som inte har barn, men bästisar, och kanske också drömmer om sånt här någon gång i framtiden. Det är bättre än man föreställa sig i sin vildaste fantasi. Och också det här att åka på utflykt med bara ett av barnen? Få tid att sitta på ett tåg och prata och fnissa? Ja ni fattar, helgpeppen just den här fredagen är massiv-ast. Och för er som är kvar i Stockholm hälsar läsaren Lina att alla som har möjlighet är varmt välkomna att besöka det här evenemanget som går av stapeln i Brunogallerian på lördag. Falling whistles samlar in pengar för fredsarbete i Kongo.
