Vi hann inte riktigt ha några ordentliga barnkalas innan vi flyttade från Sverige, Bonnie och Rio var för små, så jag har kanske inte så mycket att jämföra med. Men här är i alla fall hela kalasgrejen enorm. Barnen har snackat om detta sedan de fyllde år förra gången och ungefär en miljon olika planer och upplägg för festligheterna har varit på tapeten. Allt detta gör ju att man som förälder tyvärr också dras in i förväntningarna - om det nu är så viktigt för barnen vill man ju för Guds skull inte göra dem besvikna. Och när det gäller barnkalas här finns det familjer som inte har några gränser alls. Det är avancerade tebjudningar, inhyrda mini-zoon, Elsa från Frozen som kommer på besök, dress up parties där tjejerna sminkas och kläs upp i balklänningar pool parties med DJ och ja, ni hör, barnen har lite att mäta sig mot helt enkelt. Å andra sidan vet ju vi som vuxna att alla de här fantastigrejerna egentligen varken gör till eller från. Det som gör barnen lyckliga är ju att få leka med alla sin kompisar och få bjuda dem på tårta typ. Så alla dessa planer som florerat när Bonnie och Rio snackat om sin 4 respektive 6-årsdag (och som inkluderat stora scener och fantastiska Kiss-kostymer bland annat) slutade med att vi bjöd in båda barnens klasser och en massa svenska kompisar på lunch i parken. Och om ni trodde att folk drar sig för att komma för att de har annat för sig på helgerna så trodde ni fel. Här älskar de vuxna barnkalasen minst lika mycket - om inte mer - än barnen. Det handlar alltså inte om att fixa tårta och mat till tio ungar - utan om fyrtio barn som desutom gärna tar med sig syskon samt mamma och pappa. En smörgås- och chokladbollsbuffé (min kompis Lovisa som är här och hälsar på hade gjort säkert 200 chokladbollar. Svenskarna åt glatt, amerikanerna, fick vi höra, trodde att det var kalla köttbullar med kokos på och lät bli) stod framdukad, Per hade ordnat med skattjakt i skogen och fiskdamm och så dagens stora överraskning: en mycket skojig trollkarl som kikade förbi och fick hela barngänget att skratta sig dubbelvikta. Prinsesstårta hade vi fixat också - det gillade de däremot, amerikanerna! Himla härligt detta med klimatet här - att man kan vara utomhus dagtid året runt. Det blev en stökig och röjig (har väl aldrig känt mig så nära brustet pulsåderbräck som när allt äntligen var över) men himla kul fest - och Bonnie och Rio var mycket nöjda. Presentberget som de fick? Vad gör man med det? Känner mig lite taskig mot dem, men kan omöjligt låta dem på få öppna allt detta. Det är liksom inte.... normalt? Eller? Hur ska man göra?
