Hälsar på min syster med familj i Karlstad. Ikväll är hon, min syrra Ninni med man, på fest och vi har varit barnvakter. Fyra barn. För många är det ju så det är varje dag, men för mig som bara har två är det snudd på obegripligt hur man får en sån vardag att funka. Bara det här att lägga fyra små människor. Borsta fyra små munnar. Klä på fyra små pyjamasar. Se till att de som kissar på toan gör det. Ta hänsyn till allas eventuella kvällsrädslor. Enas om böcker. Se till att ingen proppar i sig för mycket godis. Fast det är klart, hade det varit ens egna barn alla fyra hade man kanske haft rutiner och roller på tydligare sätt. Eller hur funkar det ni som vet? Förutom att jag rent organisationsmässigt har svårt att se hur jag skulle lyckas hantera fyra egna barn, tycker jag att det verkar helt underbart med en stor familj. Jag som kommer ifrån en skilsmässofamilj med massor av hel- och halvsyskon till höger och vänster, trivs alltid som bäst på jularna när alla är samlade och vi sitter sexton, sjutton personer runt middagsbordet. Eller ikväll, när vi käkade tacos och alla plötsligt började garva åt nåt. Fyra små skrattande munnar. Vilken kärleksdynamik!
