Gud så käck rubrik va? Men! Faktum är att i den lilla ask av allra mest underbara minnen från när tjejerna var riktigt små, så finns Branäs med. Vi var där när Rio just fyllt två och Bonnie var fyra första gången, precis innan vi flyttade till LA - och vi hade ett par så otroligt mysiga dagar ihop med min systers familj i Branäs. Alla åkte skidor och hängde utomhus och livet var liksom perfekt! Var så laddad på att åka dit igen! Även den här gången tillsammans med min syster med familj, men också Pers två systrar med sina barn. Sammanlagt nio olika kusiner från lite olika håll och kanter - fatta vilken dröm för barnen! Vi åkte strax efter nyår och var borta tre nätter - tjejerna såg jag knappt röken av, ingenting i världen verkar kunna få dem lika uppslukade och snabba att komma upp ur sängen på morgnarna som skidåkning. Remy var på skidskola och däremellan åkte han själv. Det här var andra gången han åkte, tjejerna har alltid varit så sjukt modiga och tidiga med alla fysiska aktiviteter, Remy har mer kontrollbehov och är lite allmänt skraj över att prova nya grejer, så det blev mååånga varv i barnbackarna för mig och Per. Men! Det fina är att det inte gör så där värst mycket att åkningen för egen del blir lite si och så med, det är alltid underbart att bara vara ute tillsammans hela dagar, och sen komma in och hem, med röda kinder och trötta ben. På kvällarna lagade vi mat, drack vin, babblade och promenerade med hundarna i snön under månen! Branäs ligger så nära för oss som bor i södra delarna av landet, och så finns det nedfarter för alla nivåer. Himla härlig plats, och otrolig fin sak att göra tillsammans!
