Vi har det fantastiskt mysigt på vår lilla Danmarkstrip. Förutom att bada och sola glider vi runt och njuter av allt det danska. Maten, de jättestora ölen (well, här får ju just jag nöja mig med att titta, lukta och drömma) och den allmänt alltid lika sympatiska stämningen i det här landet. Eller är det för att man alltid har semester, är avslappnad och positivt inställd till det mesta varje gång man är här som man känner så? Vi bestämde oss tidigt för att igår kväll efter smarrig middag på stan, smyga tillbaka till hotellrummet och kolla på film. I samma veva konstaterade vi hur fruktansvärt tråkiga vi är. När blev det så? Att bland det härligaste man kan tänka sig är att göra... absolut ingenting egentligen? Men är man hemma är det alltid någon tvätt som behöver fixas, disk i travar som glor uppfordrande på en eller vad som helst av allt det andra som alltid finns på to do-listan som man borde ta tag i. Men ett par nätter på hotell är helt måste-fria, och kanske är det just därför det är så underbart att så totalt hänge sig åt slappandet. Någon som dock slappar minimalt är Bonnie. Vatten är som sagt hennes element och hennes mod och totala trygghet i plurret får mig att tänka på att vi måste försöka hålla den här vattenglädjen vid liv. Då kanske hon lär sig simma tidigt, lär sig att behärska vattnet. Usch. Jag får kalla kårar av att höra om alla fruktansvärda drunkningsolyckor där barn är inblandade den här sommaren. [caption id="" align="alignnone" width="540" caption="En totalt kall-öl-fri Danmarksvistelse för min del."] [/caption]
