... eller ja, "Tillbaka i Miami" som man ju också skulle kunna uttrycka det om man vill. Vi har varit på en fyradagarskryssning till Bahamas och Key West, en resa jag gav till Per i 40-årspresent när han fyllde i februari. Det är ju svårt det där med presenter. Antingen kan man ju skippa dem helt, eller så har man en stor fest, eller så satsar man så mycket man nu klarar av. Men vad sjutton ska man i sådana fall ge? Per har alltid velat åka på kryssning, själv har jag väl aldrig riktigt slagits av tanken (men så kommer jag också från en familj där resa och resor ska vara autentiska upplevelser, allt ska vara äkta och på riktigt, bevämlighet är närmast en synd. Under tidigt 90-tal innebar semestrar för mig och mina yngre systrar Karin och Elin att sitta inspärrade i baksätet i en trång bil med husvagn på släp, genom ett rätt grått östeuropa (man kallade det fortfarande så då). Men vi hade svinkul ändå förstås, och alla de där resorna har onekligen sporrat mitt eget resintresse. Jag har inte många kronor på sparkontot, men jag har många härliga resminnen. Okej, det här bev ett långt och konstigt sidospår). Och att kryssa till Bahamas är inte att få en verklig uppfattning om platsen där man lägger till. Men det är en förbaskat bekväm upplevelse, och reser man med små barn (om det så bara är tåg mellan Stockholm och Skövde) är väl, tycker jag idag, just bekvämlighet den yttersta formen av lyx. Jag kände mig med andra ord mer än lovligt nöjd när jag kläckte idén att ge Per den där kryssningen han snackat om så många gånger i present (dessutom kunde vi ju njuta av den, och dela upplevelsen tillsammans hela familjen). Jag slog till på en stor jäkla svit på båtskrället när jag ändå var igång. Och hur var det då? Jo. Bekvämt. Soligt. God mat. Massor att se och göra. Trevliga och eh... intressanta möten med andra medresenärer. Vi hade några fantastiska dagar på båten, och nöjdast av alla var Per. Puh. [caption id="attachment_10852" align="aligncenter" width="720" caption="Sail away party på pooldeck medan båten tuffade ut ur Miamis hamn."] [/caption] [caption id="attachment_10856" align="aligncenter" width="720" caption="Båten var rätt stor. Skitstor faktiskt."] [/caption] [caption id="attachment_10858" align="aligncenter" width="720" caption="Eh... med den här bilden tror jag att jag ville visa hur väldigt färgglatt och vackert allt var på Bahamas. Eller ja. I Nassau där vi var. Känner att bilden kanske inte är helt talande. Min lilla kompaktkamera och skraltiga fotokompetens räckte liksom inte för att fånga alla färger och intryck. Det blev en astråkig bild, kan vi väl helt enkelt konstatera. Synd. För det var verkligen vackert. Egentligen."] [/caption] [caption id="attachment_10860" align="aligncenter" width="720" caption="...och havet då! Bahamas-havet! Vilka färger! Den här bilden åker rakt in i familjealbumet."] [/caption] [caption id="attachment_10862" align="aligncenter" width="613" caption="Raj-ri-raj-ri-raj... jaha. Här står jag och åmar mig på hyttens bamsiga balkong efter en härlig middag på båten. Nassau syns i bakgrunden."] [/caption] [caption id="attachment_10864" align="aligncenter" width="720" caption="Att dra fram täcken och kuddar på balkongen och ligga där och gosa i skuggan medan båten guppar, havet brusar och man kikar på det turkosblå vattnet = förstklassig upplevelse."] [/caption] [caption id="attachment_10866" align="aligncenter" width="720" caption=""För vi är faksit ledigaaaaaa!" Någon gång i höstas så komponerade Bonnie en liten themesång, egentligen bara en rad som vi brukar sjunga på helgerna eller när vi är lediga. Ja. Det låter säkert töntigt. Men det är det inte. Det är fint. Det är i alla fall det vi håller på med här. Att sjunga Bonnies Lediga-sång."] [/caption]
