Jag brukar ofta tänka på och vara tacksam över hur bra jag mår. Jag är – just nu – en väldigt lycklig människa. Och förutom att jag har en familj som jag älskar och ganska få inslag av jättejättejobbiga grejer i mitt liv – just nu – så tror jag att en av de viktigaste nycklarna för att må bra, är att ägna sitt yrkesmässiga liv åt något som ger personlig tillfredsställelse. Att få utvecklas, få känna att man har en funktion och en plats, få chans att vara sitt bästa jag och på det viset laddas med bekräftelse och värde. Min karriär och yrkesmässiga bana har varit rätt krokig – men samtidigt har den tagit mig till många platser som jag längtat efter och velat uppleva. Jag drömde om att bli journalist redan som liten, men hade inte tillräckligt bra betyg för att komma in på journalistlinjen. Det är jag faktiskt ganska glad för idag, för vägen till skrivandet blev en helt annan, och det gav mig på ett sätt en bredare kompetens. Efter att jag tog studenten läste jag språk i Moskva och Prag, sedan fortsatte jag plugga och ta en fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap och journalistik. Mitt första jobb efter utbildningen var på tidningen i Mariestad där jag växte upp. Nästa arbetsplats blev tidningen Frida, och efter det tidningen Solo och sedan Expressen (där jag väl egentligen aldrig trivdes toppenbra, men det var ett jobb med hög status och bra betalt). När jag fick barn och var mammaledig blev jag erbjuden ett vikariat som programledare i Mix Megapols morgonprogram Äntligen morgon. Expressen ville inte ge mig tjänstledigt från mitt väldigt trygga jobb, och fastän det där vicket bara var på ett halvår sa jag upp mig för att hoppa på det ändå. Jag hade fantiserat om att göra morgonradio väldigt länge, och när det nu plötsligt dök upp en sådan här chans kände jag att jag liksom inte kunde svika min dröm, så jag hoppade och chansade och tänkte att det får väl ordna sig med jobb på något jäkla vis sedan när vicket var över. Och det gjorde det ju. Jag har frilansat sedan dess, ibland har det gått toppenbra, ibland har det varit svårare – men vad viktigare är, jag har lärt mig att man måste göra så där ibland. Hoppa in i det okända. Ta ett kliv mot något nytt. Testa något man aldrig gjort förut. Våga tro att det går, att livet är vackert och bra och att något fantastiskt kanske väntar runt hörnet. Jag tycker att det minsta man kan göra för sig själv är att inte nöja sig med för lite. Det bor en storslagen individ inne i oss alla, och det är vår skyldighet till oss själva att hjälpa den personen hitta rätt plats i livet. Det här inlägget görs i samarbete med jobbsökarsiten Monster.se – som vill uppmana mig och er alla att göra just det där. Våga ta steget. Mot en förändring eller kanske en förbättring. Mot ett nytt jobb som kanske tar dig till nya världar och insikter. Jag gjorde förresten just deras Karriärterapi-test och fick veta att jag skulle passa att söka jobb som kommuniktionschef eller filmproducent. Ha! Vet inte riktigt om jag har kompetens att ta mig an filmproducent-jobb bara så där – och förresten, vem skulle då göra Blankens skor? – men det är ju onekligen väldigt, väldigt kittlande att leka med tanken på vad man skulle kunna syssla med nästa gång det är dags att hoppa? Berätta gärna vad ni fick för resultat om ni gör testet! Presenteras i samarbete med Monster.se
