10 år har vi varit gifta idag. Det känns både rimligt och som att jag blinkat och livet hände på samma gång. Per friade några dagar efter nyårsafton 2008, bara ett par månader efter att vi träffats. På en restaurang i Los Angeles faktiskt. Vi började planera bröllopet direkt, tänkte gifta oss nyårsafton samma år, på en herrgård i trakterna som jag komme ifrån. Men så plötsligt var jag gravid. Helt oplanerat och chock-artat och väldigt svårt att ta in till en början. Vet inte om det var gravidhormonerna som satte sig på hjärnan, men jag blev helt besatt av att jag skulle gifta mig innan bebisen kom. Minns inte varför nu, men kanske att jag trodde att det skulle bli en sån där sak som aldrig blir av om det inte hände nu och på en gång. Så i mars styrde vi om bröllopet till Las Vegas i stället. Lade kalas-budgeten på flygbiljetter till våra kompisar, och sen semestrade vi i Kalifornien ihop ett gäng på drygt 10 personer, och avslutade med bröllop i Vegas. Dit kom våra familjer också, till slut var vi nära 30 personer på plats! Foto från Vegas. Fast inte från bröllopet utan när vi var där första gången, ett par dagar innan Per friade. Bilder från bröllopet. När jag alltså var gravid i vecka 20. Klurade ut en bröllopsklänning som jag tyckte jag skulle kunna ha oavsett hur stor magen hade hunnit bli från att jag beställde den. Nu kan jag tycka att jag kanske mest ser ut som en sån där duschboll? Hur som helst. Resan med vännerna och själva bröllopet blev förstås ett oroligt minne. Den absolut vanligaste frågan vi får när vi berättar att vi gifte oss där, är om det var en Elvis-kopia som vigde oss? Men nej; det var det inte. Utan en väldigt snäll farbror (med något slags enormt pungbrock i och för sig, vilket var lite svårt att inte notera). Och stämningsfullt var det också! Kärleken och uppladdningen hade ju minst sagt hunnit byggas upp under vår vecka tillsammans när vi bilat. Efter vigseln åkte vi jättestor Hummer-limousin (ja, vi var ju ändå i Vegas) till restaurangen där vi hade ett egen separat avdelning, där vi åt middag, tal hölls och Vegas-tårtan rullades in. När vi sen behövde mer party drog vi vidare till en nattklubb på 52:a våningen i en skyskrapa och röjde tills de stängde. 10 år sen alltså. Tvekade faktiskt inte ens en hundradel av en sekund när Per friade, trots att vi knappt kände varandra. Och under vårt första år ihop hann vi förlova oss, bli gravida, sälja och köpa en lägenhet (vi flyttade liksom inte ihop egentligen förrän typ samtidigt som Bonnie föddes) gifta oss och få barn. Tänk att det som kändes så okomplicerat och rätt från start - verkligen fortsatte på samma sätt. Inget förhållande är perfekt - men gud vad jag är tacksam för de här 10 åren. Det har faktiskt aldrig varit svårt för oss. Segt och mycket emellanåt. Men vi har löst så mycket som hänt på sätt som gjort oss närmre vill jag tro. Är stolt över vår relation och det här första och vad jag hoppas blir många gemensamma decennier!
