För lite så känns det faktiskt nästan. Snudd på lika spännande att flytta till Sverige igen efter sex år som det var att flytta hit till Los Angeles. Svar på några av era spännande frågor kommer nedan! Hur ska ni fortsätta stimulera engelskan hos era barn. Funderar ni på engelskspråkig skola? Vi har varit dåliga med att underhålla våra köplatser i de engelsktalande skolor i Sverige barnen stått i sedan tidigare, så jag tror det kan bli svårt att få platser. Å andra sidan blir ju en svensktalande skola ett utmärkt tillfälle för barnen att äntligen lära sig svenska i tal och skrift ordentligt! Tjejerna är så stora så jag tror deras engelska kommer hållas fräsch genom kontakter med sina kompisar och media. Remy är det kanske lite värre med, han är ju bara fyra, å andra sidan är han amerikansk medborgare så han kan väl bara kvista hit och få igång snacket igen om han vill när han blir större! Hur tacklade du de första känslorna när beslutet började komma smygande? En viss vilsenhet kring vart vi ska bo och leva vår liv har nog varit med oss hela tiden, och så tror jag att det är för exakt alla som frivilligt flyttar utomlands. Veligheten kring att bo här/tillbaka är liksom en del av paketet. I vårt fall bestämde vi oss för att bo här och ha fokus på det, tills de dagen man plötsligt ville annorlunda. Det kändes oerhört tungt att åka från Sverige i somras, och det var väl då någonstans vi började tänka lite mer på allvar på hemflytt. Ska ni flytta tillbaka till det gamla huset och hur känns i så fall det? Oklart och oklart! Viktigaste frågan: Hur i hela fridens namn ska ni psykiskt hantera det svenska slaskvädret när det slaskar som värst?? Tänk ”köra in din bara arm i ett dyngsurt iskallt sandigt byxben och dra den illaluktande skalbyxan åt rätt håll.” Ha ha, har ingen aning faktiskt. Har aldrig haft några större problem med vintern, men är å andra sidan glad över att ha kunnat fuska bort just precis det där med barnen under de minsta åren. Vi får väl se! När flyttar ni? Till sommaren! Hur gör ni med huset i LA? Behålla? Sälja? Hyra ut? Vi köpte huset som en investering, men också för att slippa stå ut med de sinnessjuka andrahandshyrorna i den här staden. Sen blev vi förstås helt förälskade i huset som verkligen är liten pärla, men försöker vara rationella och hålla fast vi ursprungsplanen och sälja det med vinst. Remy är amerikansk medborgare, men även svensk eller? Japp! Hur kan det komma sig att ni flyttar nu? Av både praktiska och känslomässiga skäl. Jag skulle egentligen med mitt jobb behöva vara i Sverige varje månad, men det varken vill eller kan jag. Att börja flyga mer är ju som ni vet inte ett alternativ. Dessutom är barnen i rätt åldrar och positivt inställda till flytten, det hade nog varit svårare att göra detta när tjejerna är tonåringar gissar jag. Det är lite nu eller aldrig läge! Men planen är att testa Sverige under 18 månader, längtar vi tillbaka eller har blivit för Kalifornien-bitna för att trivas i Sverige flyttar vi tillbaka. Men älskar vi livet i Sverige i allihop så stannar vi kanske längre! Vad kommer ni att ta med från LA, tänkte mest på fysiska saker, möbler osv men kanske även vad ni tar med rent erfarenhetsmässigt? Vad kan vi här lära oss av LA? Vi tar med möbler och en av våra bilar som ska packas och skickas med båt. Övrigt vi tar med och jag hoppas att vi alla håller fast vid, är vårt ganska spontana och i mitt tycke härliga sociala liv (får tvinga våra svenska kompisar att vänja sig vid det. Att vi liksom bara tänker dyka upp eller bjuda in på middag med timkort varsel) - barnen har på amerikanskt vis cirka noll sekunder social startsträcka och det hoppas jag sitter i deras ryggmärg nu, för det är så härligt att se. För egen del är jag livrädd att sugas tillbaka in det där svenska boxtänket som jag känner höll mig tillbaka mycket förr. En slags ängslighet inför andras åsikter och den där oförklarliga viljan vi har att placera folk i fack och tycka att det är jättejobbigt med dem som inte passar in eller inte håller sig inom ramarna - de där grejerna har jag helt släppt och är helt ointresserad av att ha tillbaka. Jag hoppas också att det amerikanska självförtroende jag lite lagt mig till med, och den där fria köra-på-känslan jag har till mitt jobb tänker stanna för evigt, för jag trivs väldigt mycket bättre med den jag är idag än med den jag var när vi flyttade hit (trivdes med den personen också, men jag idag är mer fuck you och mindre inställsam men samtidigt kanske också mer engagerad och mindre ytlig! Och jag gillar den utvecklingen!) Kommer du öppna en Blankensbutik om det är Stockholm ni flyttar tillbaka till? Inte omöjligt alls! Hur barnen känner för att flytta hem (hur delaktiga har de varit i beslutet?) och som någon skrev – hur funkar allt praktiskt? Vilket har känts mest läskigt, att flytta från Sverige eller tillbaka till Sverige? Tack för du delar med dig! De har varit med och pratat om detta från start och känslorna har gått lite upp och ner och vi har varit lyhörda inför deras önskemål men inte låtit dem fatta de större besluten. Känns viktigt att alla är med på tåget med en sådan här grej! Det de är allra mest nyfikna över är hur det blir att ha en skolmatsal och att få ta mat själv i bespisningen. Gulligt! Rent praktiskt har vi mycket kvar att lösa, men det ska väl gå på något vis! Läskigt? Pirrigt kanske men läskigt har det nog egentligen inte känts att varken flytta hit eller härifrån. Man får lita på känslan i magen och följa den. Min kompis Lovisa påminde mig en gång om att det väldigt, väldigt sällan är så att man ångrar beslut. Och ändrar man sig är det ju bara att bestämma om och styra livet vidare mot en annan kurs? Tack alla andra för era peppande kommentarer! Och hojta till om det är något jag glömt svara på så får jag lägga till!
