Ja men jag vet. Man borde kanske ha vuxit i från det där med att gilla sin födelsedag vid det här laget. Jag menar. Jag fyllde 33 igår. Fast jag verkar aldrig göra det. Tröttna på att firas alltså. Vet inte vad det säger om mig, men så är det i alla fall. Jag gillar den där känslan av att ha en alldeles egen dag, när man liksom har en liten födelsedagsaura runt sig och folk är snälla och man blir bortskämd med kärlek och omtanke och allt det där. Jag fick glass på sängen i går. Fast den åt Bonnie och Rio upp innan jag hann smaka den själv. Sedan åt vi frukost och jag fick finfina presenter: ett par apsnygga sneakers (jag ska fota dem och visa bild), en Iphone-hållare så att man kan ha telefonen/musiken runt armen när man joggar/tränar - två fina kort, en Vogue och så en 75 minuter lång ansiktsbehandling som väntade på mig på Ritz Carltons fantastiska spa efter frukost. Själva ansiktsbehandlingen är ju liksom bara halva nöjet på ett sådant här ställe. Att glida runt i rekordfluffig morgonrock, sitta i någon vilstol och läsa härliga magasin, testa alla produkter och duschar och bastuar och bara vara alldeles avslappnad skulle egentligen räcka. Efter lunchen mötte vi upp med min fina svärmor Anita som också är i Florida nu, och så åkte vi vidare mot Bayside där det plötsligt började regna på ett sådan där tropiskt vis, när himlen öppnar sig och det bara häller ut sig, allt som finns i molnen där uppe. Tur att vi inte skulle stanna utomhus. Per hade bokat biljetter till en båttur runt Miami och alla spännande öar som man inte riktigt ser ordentligt från annan plats än på vattnet. Det finns flera privatägda öar runt Miami beach, där svinrika människor byggt hus utan några som helst begränsningar för kreativiteten. Väldigt spännande att kolla in! Och jag gissar att det fullkomligt kryllar av Julio Iglesias-fans bland er läsare (va? inte?) - så, jag inleder med en bild på Julio Iglesias hus! Jag tycker att det ser ut ganska exakt som man föreställer sig att Julio Iglesias bor. När vi kom tillbaka till kajen i Bayside åkte tjejerna karusell. Eftersom jag blivit tant som nu för tiden känner av yrsel av det jobbigasre slaget så fort jag överhuvudtaget råkar rotera - fick Per snurra runt med tjejerna. När vi kom tillbaka hem, stoppade vi tjejerna i vagnarna och jag fick bara veta att vi skulle gå och äta middag någonstans. Så vi traskade iväg, bort från South beach, och jag hade verkligen ingen aning om vart vi var på väg. Inte förrän vi stod utanför The Standard kände jag igen mig. Det här är ett alldeles fantastiskt hotell som finns också i både Los Angeles och New York. Vi bodde här några nätter, i ett av de schysstaste rummen jag varit i, när vi var i Florida på vår smekmånad för snart fyra år sedan. Det kändes väldigt romantiskt att vara tillbaka, och vi åt en god middag och jag drack fantastiskt gott vin, innan vi gick tillbaka hem och såg de två sista avsnitten av The Killing. All in all får man säga att det var en alldeles, fullkomligt underbar födelsedag. Tack för det älskade lilla familjen. Kjol, Baum und Pferdgarten, jacka Modström, skor Elizabeth & James, bältet har jag köpt på en marknad, och läppstiftet som någon frågade om också är Armanis helt fantastiska nummer 401 (sitter som berget, utan att se det minsta torrt ut)
