När jag var liten vill jag minnas att mamma när det blev höst och sen vinter, använde sig av något med det festliga namnet mamelucker. Ett slags underbyxor som värmde under kjolen. Ni vet säkert vad det är. Och nu tänker jag att det vore väl dags för mamelucken att återfödas? Eller så har den hela tiden levt och frodats, bara det att jag man så att säga måste uppnå en certain age för att överhuvudtaget överväga att bära detta mirakulöst osexiga plagg. Men jag tänker så här: Frysa vill man ju inte göra. Långkalsonger är bysligt och framförallt svinvarmt när man är inomhus. Tjocka nylonstrumpor kan väl funka i och för sig, men har ändå lite samma effekt som långbombarna. Tänk i stället ett par typ cykelbyxor i tunn ylle. Utan skarvar eller kanter som syns igenom plagget man har över. Så är man alltid varm om rumpis, och det är ju skönt att vara även inne. Jag tänkte på det här när jag gick till jobbet i morse och det liksom bara forsade in kalluft över bakdelen som till slut började domna. Med en läcker liten yllebyxa hade jag svassat runt där alldeles ombonad och varm om skinkorna.
