Att vara ensam med barnen (och svärmor) en helg innebär i runda slängar: 2 svåra svettanfall i mataffären pga barn som hänger i byxorna/klättrar i hyllorna/spontanprovsmakar chili/skriker högt och jagar varandra/ställer sig upp i kundvagnen så att nästan välter över bananerna. 14 tillfällen där jag måste räkna till tio för att få kontroll över ilskan som kokar i mig över ATT DE ALDRIG LYSSNAR (se ovanstående)! 23 stora skratt 6 tillfällen då jag skrikit högt åt barnen 18 mycket mysiga och härliga små pratstunder med barnen 27 gånger då jag tänkt på hur fina de är och hur mycket jag älskar dem. Trots allt. 13 gånger då jag använt min "superirriterade men ändå återhållet trevliga röst, som inte lurar någon - alla vet att jag är skitsur". 12 gånger då jag sagt "Men Bonnie, du MÅSTE inte upprepa samma fråga/gnäll/krav fem gånger på raken. Jag hörde första gången!" 13 pussar 5 gånger som Rio krupit upp i min famn bara för att kramas en stund 75 hot av typen ÄT NU annars får du ingen glass/blir det inget bad/ blir det ingen tv/ får du inget lördagsgodis 7 tankar på hur gott det där glaset vin ska smaka ikväll
