Vi har varit hos våra LA-kompisar Henrik och Karin och idyllat oss i den svenska sommaren ett par dagar. Gemensamma amerikanska bekanta från LA var också där, och bjöds på svensköverdos i form av ljus sommarnatt, sagovacker solnedgång, kräftor, Skagenröra och nubbe (som visst var ingenting mot den colombianska kryddade sprit som brukar drickas där de har sitt ursprung.) Man blir ändå lite stolt ju, som en pösig morsa beter man sig, när någon gillar Sverige och allt det svenska som vi själva också är så förtjusta i. Och man hör sig själv gå på om "svenskheten" och fascineras över amerikanernas haktappande över att ungarna fick springa helt fritt och utan vuxen översyn på den lilla ön där vi var. Det gröna och lummiga, dofterna, den välbekanta småhuttrande kylan som kommer smygande när det blir sent - allt det där man är så van vid och uppskattar så mycket, blir plötsligt exotiskt när man ser det genom andras ögon. Om de inbitna angeleserna tyckte det var kallt? Javisst! Mössa och dunjacka åkte på efter middagen - om de bara visste att det var sommarens hittills finaste kväll!
